Sista natten med gänget. Ingen kommer att glömma denna kväll. Hundratals människor i distributionshallen. Begreppet med fanan i topp har sällan känts mer rätt.
Det var som en stor folkfest. Hundratals människor ville vara med när Arbetets allra sista nummer rullade ut ur tryckpressarna. Redan långt innan slaget 21 var kön lång.
Uppsluppet
En sorts uppsluppen stämning till tonerna av Bosse Wickströms musik, varm korv och KB:s ölförsäljning. Men under ytan var det allt annat än fest. Alla hade kommit av en och samma orsak att ge Arbetet en sista hyllning innan tidningens saga är all. Här fanns de vars familjer prenumererat i alla tider. Här fanns de som lärt sig svenska tack vare tidningen.
Här fanns de nya läsarna som sörjer sin Allan Ladd. Här fanns glädjen över att Arbetet bjudit in till gravöl denna sista natt. Och här fanns alla de som in i det sista hoppats på att förnuftet skulle tas till fånga. Att någon högt uppe i LO-toppen skulle stanna till, ta sig en tankeställare och inse att vi faktiskt behöver Arbetet.
Ingen tidning i morgon
Men alla förstod att så skulle det inte bli. Imorgon ligger ingen Arbetet i brevlådan. Inte på måndag heller.
Och inte någon annan dag heller. Klockan är 23:18. Fredag är på väg att bli lördag. Mitt hjärta är fyllt av sorg, men det känns som en stor ära när jag nu skriver den sista meningen i den sista artikeln i vår tidnings historia.