Mitt i seklet


mittiseklet.com:
Rättigheter och utförande Bo Olsson





Mitt i seklet



Publicerat i Arbetet den 30 september 2000

Folkfest när Arbetet
gick i graven


Långa köer av
läsare ville ta farväl


Av Daniel Reichberg

Sista natten med gänget. Ingen kommer att glömma denna kväll. Hundratals människor i distributionshallen. Begreppet ”med fanan i topp” har sällan känts mer rätt.

Det var som en stor folkfest. Hundratals människor ville vara med när Arbetets allra sista nummer rullade ut ur tryckpressarna. Redan långt innan slaget 21 var kön lång.

Uppsluppet

En sorts uppsluppen stämning till tonerna av Bosse Wickströms musik, varm korv och KB:s ölförsäljning. Men under ytan var det allt annat än fest. Alla hade kommit av en och samma orsak – att ge Arbetet en sista hyllning innan tidningens saga är all. Här fanns de vars familjer prenumererat i alla tider. Här fanns de som lärt sig svenska tack vare tidningen.
Här fanns de nya läsarna som sörjer sin Allan Ladd. Här fanns glädjen över att Arbetet bjudit in till gravöl denna sista natt. Och här fanns alla de som in i det sista hoppats på att förnuftet skulle tas till fånga. Att någon högt uppe i LO-toppen skulle stanna till, ta sig en tankeställare och inse att vi faktiskt behöver Arbetet.

Ingen tidning i morgon

Men alla förstod att så skulle det inte bli. Imorgon ligger ingen Arbetet i brevlådan. Inte på måndag heller.
Och inte någon annan dag heller. Klockan är 23:18. Fredag är på väg att bli lördag. Mitt hjärta är fyllt av sorg, men det känns som en stor ära när jag nu skriver den sista meningen i den sista artikeln i vår tidnings historia.
Nu är det slut. En av de många läsare, som sista natten, ville hylla tidningen.
Foto: Gisela Svedberg
Sten ”Taxi” Jonsson. En man med många åsikter. En man som brinner för sin tidning. Självklart var ”Taxi” på plats när tidningens sista nummer trycktes.
Foto: Gisela Svedberg
– En onödig slakt. Hade tidningen legat i Stockholm hade det aldrig hänt. Antagligen har man någonstans planer på högre nivå. Beslutet om namnet Arbetets framtid är nog redan fattat, tror Percy Nilsson, som försökte rädda Arbetet i sista stund.
Till höger Arbetets chefredaktör Bo Bernhardsson
Foto: Gisela Svedberg
Huggsexa om sista numret. Hundratals läsare ville vara med och tävla om den allra sista tidningen.
Foto: Drago Prvulovic
Det allra sista numret. Det är knappt att chefredaktör Mats Ekdahl vill släppa det ifrån sig.
Foto: Gisela Svedberg
– Jag kommer att sakna Allan Ladd. Alla insändarna. ”Lika som bär”-spalten är så rolig, tycker Angelica Westeson.
– Sporten är mycket bättre än på Sydsvenskan, säger hennes bror Andreas.
Även föräldrarna Catharina och Lars-Henrik kommer att drabbas, eftersom de delar ut tidningar på morgnarna.
– man får ju betalt per utdelad tidning, säger Lars-Henrik.
På bilden syns också lillasyster Sanna.
Foto: Gisela Svedberg
”För första gången någonsin ska vi spela upp till gravdans”. Bosse Wickström och hans orkester gör sitt för att hålla modet uppe.
Foto: Gisela Svedberg

© Materialet är skyddat av lagen om upphovsrätt.
Sidans topp