Att frakta folk och gods till havs och sjöss var länge det snabbaste och bästa sättet i Sverige. Nedgången för kustfarten började när järnvägar och vägar byggdes ut alltmer. Efter Andra världskriget blev konkurrensen allt svårare och de flesta inrikes passagerarlinjerna avvecklades för att helt försvinna under 50-talet.
 |
|
Inte helt lätt att tyda, men i en annons i Wexiö-Bladet från 1847 kan man läsa om "Ångfartygs-kommunikation mellan Stockholm, Kalmar, Ystad och Lybeck" (egentligen Travemünde). |
|
Det fanns en mängd små rederier, ibland bara med ett fartyg. S/S Norrland, på bilden ovan, ägdes under några år av Rederi AB Svea, som startades 1871 av fyra grosshandlare i Stockholm. Man började med två små fartyg, men blev så småningom ett av Sveriges största rederier och blev därmed snarare undantag än regel. Andra rederier som grundades för att syssla med kustfart i slutet av 1800-talet försvann ganska snabbt.
I början av förra seklet var det liv och rörelse i Malmö hamn. Om vi tar några år runt 1930 som exempel ser vi hur livligt det var i hamnen. Det flitigaste rederiet med passagerarfart var givetvis Öresundbolaget med sina sju avgångar och lika många ankomster dagligen. Ångfärjorna med sin fina restaurang hade fyra avgångar och ankomster.
Rederiaktiebolaget Halland & Nornan hade avgångar till Göteborg varje måndag, onsdag och fredag, med flera stopp på vägen. På onsdagar hade man även en direktavgång till Göteborg som avgick 6 e.m. och ankom torsdag morgon. Varje tisdag, torsdag och lördag hade man turer till Lübeck via Köpenhamn.
Sveabolaget hade, förutom sina fraktrutter,
| |
 |
| |
Annons 1929. |
varje lördag turer till London och varannan torsdag till Hull. Inrikes rutter från Malmö var Malmö-Helsingborg-Göteborg, Malmö-Södertälje-Västerås-Stockholm och Malmö-Karlskrona-Karlshamn.
Förutom fartyg som tog passagerare fanns det en hel mängd rederier som regelbundet fraktade gods längs Sveriges kuster och till ocg från länderna vid Östersjön.
Rederi AB Egon var ett typiskt sådant bolag. Man startade 1917 med att inköpa ångaren Egon, som dock ersattes med Iris redan efter några år. 1925 köptes ångaren Sven som syns i annonsen till höger.
Den livliga sjöfarten vid den här tiden gjorde att det fanns en mängd, både stora och små, speditionsfirmor i Malmö och andra kuststäder.
 |
|
S/S Egon |
|
I en reseguide från 1937 står att läsa om en resa med Hallandsbolaget:
"Med Hallandsbolagets vackra vita ångare finnas från Malmö snabba och utmärkta förbindelser med västkusthamnarna och Göteborg. Restauration med fullständiga rättigheter finnes å ångarna och sedan gammalt är Hallandsbolagets båtar berömda för sin goda mat. Biljettpriserna äro så förmånliga, att sjöresan blir det billigaste sättet att färdas, och detta i förening med de bekvämligheter och den rekreation som sjöresan bjuder, gör den till den idealiska semesterresan."Om färden till Lübeck skriver man:
"Under färden njuter man av hav och härlig luft och fullständig vila. Det är verkligen underbart, när båten i den ljusa kvällen stävar fram över Östersjöns sommarlugna vågor och ännu sedan solen sjunkit ned i havet, kan man obehindrat läsa sin bok eller tidning. När det börjar mörkna ser man Möens egendomliga vita kritklippor blänka emot en i månskenet."
Läs också om lossning i Malmö hamn runt 1940.
