Mitt i seklet


mittiseklet.com:
Rättigheter och utförande Bo Olsson
Mitt i seklet

Blandat





I slutet av 50-talet tillbringade jag varje år några sommarveckor i Sandåkra, en liten by - då med affär och järnvägsstation - belägen strax söder om Hässleholm. Släktingar till mig hyrde andra våningen i Anton och Gerdas hus. På andra sidan av den lilla grusvägen som slingrade sig genom byn, låg Lundgrens affär.

Det var mitt äventyrsland med ett pärlband av upplevelser. Det bästa var att dagarna nästan alltid förlöpte, förutom måltiderna, helt utan inblandning av vuxna. Vilken frihet!
Här är några korta minnen från mina fantastiska somrar i Sandåkra.



Gyttjebad

Av Bo Olsson

Några gånger varje sommar brukade ett mindre sällskap med barn och vuxna åka och bada i Finjasjön. Det var en kort tågfärd till Tormestorps hållplats och sedan promenad ner till sjön. Vid dylika utflykter medtogs alltid några smörgåsar, kex och en flaska saft.
Eftersom det var lite omständligt att ta ett dopp i Finjasjön, badade vi oftast i den lilla ån i Sandåkra. Den ringlade fram över ängarna, genom skogen och bort till den lilla dammen vid sågen.
Den enda platsen där det var möjligt att ta sig ner till vattnet, var vid stickspåret till grustaget. Här fanns en järnvägsbro över ån. En smal stig precis vid bron ledde nerför sluttningen till badplatsen. Här hölls en liten glänta öppen med plats för ett par filtar. Inte att förglömma så fanns här minsann också en brygga. Det låg en doft av gräs, blommor, gyttja och sötvatten över öppningen. Förutom vårt plaskande och stojande var det alldeles tyst.

Åbrinken var väl drygt en halv meter hög. Med ett litet hopp landade man med fötterna i gyttjan. Vattnet var inte särskilt klart och när vi var några stycken som plaskade runt virvlade leran upp och gjorde vattnet ännu brunare. Jag tror aldrig jag såg bottnen, men den var mjuk och fötterna sjönk ner en bit.
En bit uppströms fanns en äng och en öppning i åbrinken så korna kunde gå ner och dricka. Ibland vadade vi dit men här var det riktigt lerigt, så vi fick hålla i varandra och hjälpas åt om någon sjönk ner till vaderna i leran. Härligt geggigt var det och så hördes mysiga suckande ljud när vi långsamt kämpade fram i gyttjan.
En av somrarna hade någon släpat dit en gammal dörr som vi använde som flotte och försökte paddla fram med. Tyvärr höll den inte så länge och som flotte var den ganska misslyckad.

Vattnet höll en behaglig temperatur och badstunderna kunde bli långa. Eftersom vattnet var så grumsigt hade jag alltid en obehaglig känsla av att något skulle bita mig i tårna. Det påstods också att det fanns gott om kräftor i ån, så mina farhågor var kanske berättigade. Jag blev dock aldrig biten men däremot var hästflugorna en plåga, särsklt om korna befann sig i närheten.
Ibland åtföljdes vi av någon vuxen och då blev det "After Beach" med saft och kex på filtarna i gräset.

 

© Materialet är skyddat av lagen om upphovsrätt.