Hvellinge - Skanör - Falsterbo Jernvägs AB invigde sin järnväg
den 18 maj 1904, den utgick från Vellinge på MTJ:s linje
mellan Malmö Västra och Trelleborg Övre (öppnad
1886). Linjen Vellinge - Falsterbo var 17,5 km lång. Bolaget hade
två lokomotiv samt sex tvåaxliga vagnar, tillverkade av
Kockums Werkstad i Malmö, dessa rymde 52 passagerare och de erbjöd
endast 3:e klass.
Bolaget går i konkurs
Järnvägen gick inte bra och bolaget sålde sitt hotell redan 1911.
Trots att villabebyggelsen och badlivet utvecklat sig gynnsamt gick
bolaget i konkurs 1919, trafiken inställdes den 1 januari
1920, men återupptogs den 22 maj samma år sedan MTJ och
Skanör med Falsterbo Stad gått in med pengar, samt ombildat
bolaget till Hvellinge - Skanör - Falsterbo Nya Jernvägsaktiebolag.
Därmed blev HSFJ ett helägt dotterbolag till MTJ.
 |
Fram till 1955 var Västra station i Malmö ändstationen för Falsterbotågen. |
Bolaget
upprätthöll så driften till den 1 juli 1943, då
HSFJ samt MTJ förstatligades och därmed införlivades
i SJ:s linjenät. Därefter kördes tågtrafiken i
samma omfattning som under privatbanetiden ända till 1955, då
Malmö Västra lades ner för persontrafik, istället
blev Södervärn utgångsstation för tågen mot
Ystad, Trelleborg och Falsterbo. Därmed blev linjen Södervärn
- Vellinge - Falsterbo 32 km lång.
Ångloken försvinner
I samband med denna omläggning
upphörde man med att framföra tåg efter ånglok,
med undantag för Söndagspersontåget (Badtåget),
som gick varje sommar t.o.m. 1965. De ordinarie tågen framfördes
istället med de då nylevererade dieselrälsbussarna litt
Yc06. Linjen Vellinge-Trelleborg lades ner 31 december 1959 och revs
upp under våren 1960, medan ”Falsterbobanan” blev
mer seglivad. Ett första försök till en snar nedläggning
gjordes vid tidtabellsskiftet 1965 - 66, då stationerna Kulladal,
Vintrie, Västra Klagstorp, samt Kungstorp drogs in. Men det misslyckades
emellertid denna gång.
Vägverket vill bygga motorväg
Vägverket hade sedan länge planer
för en motorväg mellan Malmö och Vellinge (sydligaste
delen av E6:an), samt en motortrafikled från Vellinge till Höllviksnäs,
men på det villkoret att järnvägen mellan Södervärn
och Falsterbo lades ner så snabbt som möjligt. Vägverket
ansåg sig behöva banvallen
till ”motorväg och motortrafikled ”.
Åren gick, vägfrågan stöttes och blöttes
mellan Vägverket, SJ, samt de berörda städerna Malmö,
Skanör med Falsterbo och Vellinge Kommun, ända till 1970,
då riksdagen gjorde slut på pinan (och kampen) genom ett avgörande beslut.
