Mitt i seklet


mittiseklet.com:
Rättigheter och utförande Bo Olsson


Mitt i seklet

Badtåget lämnar Falsterbo i juli 1963.


Bad, ångtåg och äventyr

Av Gustaf Wadsten

Det är söndagsmorgon och jag och min två år äldre bror vaknar tidigt av att solen lyser in genom rullgardinen. Det skall bli en varm och fin sommarsöndag med bad och ångtåg.   Frukosten bestående av kall O`boy och mackor med Kalles kaviar klaras snart av, det är bråttom för idag kommer ”Ångtåget” som vi har väntat på hela veckan.   Vi väntar på Rickard som bor i villans övervåning (hans föräldrar hyr där för sommaren), han kommer, vi tar våra cyklar och trampar iväg till Nils och Mikael som bor lite längre bort på Fädriften. Dom är just klara med frukosten och vi trampar ner till järnvägsstationen som förutom stranden var mitt största tillhåll på sommarlovet.

Fullt på perrongen
  När vi kommer ner till stationen är det redan fullt av folk på perrongen fast klockan bara är tio minuter i tio, de liksom vi väntar på ångtåget, persontåg nr. 2755 som skall ankomma klockan 10.12.  På perrongen känner jag igen många ansikten, som t.ex.  gamle byggmästaren Magnus Hansson, klädd i sin bästa söndagskostym med väst och fickur med silverkedja och cigarill i mungipan.  Där står också August Bengtsson, samt brevbärare Ragnar Karlsson sugande på sin vanliga cigarill och med Postverkets båtmössa på huvudet.
Jag kan också nämna att Magnus Hansson hade sitt snickeri i en stor röd träbyggnad mitt emot lokstallet närmast järnvägsbommarna, där vi barn gärna höll till, men se de tyckte han inte om ”Väck med er ongar  annars ska ni få ourfil på näsan så det känns”.  Maskinerna i hans snickeri var remdrivna och i bruk ända in på 1980-talet då han gick bort, därefter revs byggnaden och dom fina maskinerna blev tråkigt nog skrot  Han sågs endera åkande på sin gamla remdrivna moped av märket Husqvarna eller sittande på sin ljugarbänk utanför snickeriet tillsammans med Henrik Andersson och Carl Jönsson.

Äntligen kommer tåget
Nu klämtar klockorna i Sankta Gertrud (Falsterbo kyrka) till Högmässa, klockan är då 10 och vi väntar otåligt.  Men! plötsligt hörs en telefonsignal från tågexpeditionen, det är tågklareraren i Skanör som gör ”tåganmälan” med sin kollega i Falsterbo varefter ångtåget får ”klart till Falsterbo”.  Nu kommer stinsen Stig Mårtensson ut och han är klädd i elegant uniform med ett brett rött band och vitt kapell på sin mössa.  Han fäller ner bommarna över Fädriften, på avstånd hörs det och vi tittar spänt bort mot infarten vid lokstallet och där borta syns en gråsvart rökpelare. Nu kommer äntligen tåget! Från loket hörs ett lätt  suff suff suff suff  då det rullar in på stationen och efter kommer vagnarna skramlande.  Så visar stinsen ”stopp” med den röda flaggan på stinsspaden ochr tåget stannar med ett ljuuudligt gnisssel. Tåget är långt och dras idag av J-1262 - tillverkat 1916 av Atlas verkstad i Stockholm - samt åtta träpersonvagnar med öppna plattformar och en G-finka i vardera änden av tågsättet (detta p.g.a. skyddsutrymmesskäl mellan lok och trävagnar då dessa inte är rammsäkra vid ev. olycka).  Hälften av vagnarna är tvåaxliga, de övriga är försedda med boggier och samtliga har så kallade ”solgrindar” på sina plattformar Den äldsta av vagnarna tillverkades av Kockums verkstad i Malmö 1898 medan den nyaste och elegantaste tillverkades så sent som 1937 till Göteborg - Borås Järnväg.  J-1262 avställdes 1964 på grund av dåligt skick och fördes 1969 till SJ:s lokkyrkogård i Vislanda där det skrotades samma år. Tråkigt nog gick samtliga vagnar i ”badtåget” samma sorgliga öde tillmötes i Vislanda d.v.s. de eldades upp.

En härlig pust av ånga och stenkol
Alla passagerare stiger nu av tåget och det blir ett sorl av allt folk på perrongen. Mitt i allt detta hör jag lokets stånkande luftpump (föregångare till kompressor). Vi barn klättrar snabbt upp på sista vagnens plattform för att följa med tåget då det växlas undan till spår tre där vagnarna skall stå uppställda hela dagen.  Medan vi står på vagnens plattform tuffar loket förbi på spår två, som både används som tåg och rundgångsspår, medan 3:an och magasinsspåret är rena uppställningsspår.  Röken från loket väller in över oss, vi tycker den luktar gott (ånga mättad med stenkol och sot; vem hade en tanke på luftföroreningar, det är ju -60-tal). Nu kommer växlaren för att hänga på skruvkopplet mellan lok och vagnar och han hälsar på oss med ett ”Halleo ongar” och så backas tåget ut mot infartssignalen så det kan komma in på 3:an. Nu har vi en härlig utsikt mot havet och längst bort i horisonten syns de vita kritklipporna från Stevns klint på Själland, det är verkligen vackert vill jag lova er.

Loket kopplas ifrån
Då vagnarna sedan skjuts in på sitt spår uppstår ett ljudligt ”Gniissel” eftersom rälsen där är rostig och osmord.  Så kopplas loket ifrån och tuffar mot vändskivan och det treportade lokstallet, också det uppfört av Byggmästare O.H Lindahl i samma stil som stationshuset d.v.s med trappgavlar.  Vändskivan var från början 6 meter, men förlängdes på 30-talet till 12 meter. Tråkigt nog revs det fina lokstallet första veckan i juni 1968, medan vändskivan låg kvar till hösten 1971 då hela bangården revs upp. Nog om detta, nu återstår vändning och vattentagning innan loket får vila och två av oss följer naturligtvis med på loket medan dom andra springer efter för att hjälpa till med vändskivan som manövreras medelst handkraft. Alla får hugga iiii och så vänder loket åter igen nosen mot Malmö.

Min tur att vanna loket
Loket rullar så  fram till sitt uppställningsspår framför mittersta stallporten, där vidtar vattentagning och vem av oss står på tur att ”vanna lioket”, jo! det är bestämt min tur idag.  Lokpersonalen såg till att vi fick varsin söndag att vattna loket så alla fick vara med och ingen blev utanför. Dom visste att vi var intresserade och nyfikna, därför förklarade dom i enkla ordalag hur ett ånglok fungerar. Loket står nu uppställt bredvid vattenhästen som får sitt vatten från en pump som är kopplad till en brunn som rymmer 35 000 liter vatten vilket är brunt och smutsigt och därför har loket  försetts med matarvattenrenare på förarhyttens tak.  Jag får hjälp av eldaren att rikta in vattenhästen mot bakre tanken (tendern) som skall fyllas först. Vattenflödet öppnas sedan med en stor vev varpå vattnet forsar ner i loket och nu gäller det att stänga av i tid för att inte bli dyblöt. Men det är precis vad jag  blir men det gör inget denna heta sommardag. Under tiden vi vattnat loket har eldaren slaggat ur fyren. Under loket ligger nu en stor hög av glödande slagg som överöses med vatten för brandrisken och så lägger han en backfyr (Gubbe på fackspråk) som får ligga och glöda under dagen.

Fler badgäster har anlänt
Under tiden som loket pysslats om har flera tåg med badgäster ankommit. Bangården är nu ordentligt utnyttjad av rälsbussar, träpersonvagnar, samt ett ånglok, härligt eller hur! Nu lämnar vi loket och cyklar ner till stranden för att bada. På vägen dit tar vi en hastig titt på strandkioskens (nuv. muséikiosken) badtermometer, den visar en vattentemperatur på 21 grader. Nu skall den bli häääärligt att bada.

En hel vecka till nästa badtåg
Senare på dagen när alla har ätit middag träffas vi igen och beger oss snabbt till lokstallet där lokpersonalen redan är i full färd med att klargöra och smörja ut loket, det återstår bara en timme till persontåg 2776 avgång klockan 18.48.  Loket är nu klart att börja växla, vi vill naturligtvis följa med och då är det så bestämt att två av oss barn får åka på loket, medan de övriga snabbt får springa bort och ta plats på vagnarnas plattformar.  Växlingsrörelsen går nu till på samma sätt som i förmiddags. På perrongen är det fullt med folk, en del för att se på tåget, andra för att vinka av söndagsgästerna och mängder av cyklar lastas in i resgodsfinkorna.  Nu är det strax avgångstid, ibland brukar vi se avgången från stationen men denna gång bestämmer vi oss för att se tåget då det passerar bommarna.  Nu ringer klockorna och nu syns en svart rökplym nerifrån stationen och ett ” voff voff ” kommer från loket och det passerar oss med ett väsande ljud och vit ånga från cylindrarna.  Nu cyklar vi snabbt ner till Flommen för att därifrån se tåget hela den 3 km långa raksträckan till Skanör, först loket med sin vita rökplym längs hela tågsättet, därefter hörs vagnarnas ”Kling Klang Kling Klang”. Så försvinner tåget in i kurvan mot Skanör, nu skall det dröja en hel lång vecka till nästa söndag. Till dess få vi hålla tillgodo med rälsbussarna. 
 
   
En härlig sommardag och rälsbussen har precis stannat framför det vackra stationshuset i Falsterbo. Järnvägsstationen är ritad av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin som också ritade Falsterbohus. Byggmästare för dessa var O.H Lindahl som uppförde många villor i staden och dessutom Posthuset 1927. 
 


© Materialet är skyddat av lagen om upphovsrätt.