Mitt i seklet


mittiseklet.com:
Rättigheter och utförande Bo Olsson



En serie om Malmö i mitten på 1900-talet av Bo Olsson och Stefan Ersgård.
Publicerad i Arbetet 1999-2000.


 Malmöbilder



  Caroli:

  Övrigt:

Södertulll i Malmö för fyrtio år sedan. Brokiga Boden ligger i det gamla korsvirkeshuset till vänster. I den lummiga bersån hade värdshuset Bägaren på somrarna en populär uteservering. Rundan 1 ligger vid kaj och intill biljettkiosken inväntar skepparen nästa avgång.
Foto: Åke Jörleby



Idyllen som försvann

Av Stefan Ersgård
24 januari 2000


Södertull 1960. Fortfarande en grönskande idyll i hjärtat av Malmö. Men inte för alltid.

En välbekant vy i Malmö. På andra sidan Morescobron vid Torggatan fanns en stadsmiljö som försvann när det nya Södertull skulle uppföras.
Foto: Åke Jörleby
Visst är Åke Jörlebys bild fantastisk när den utlöser minnets och vemodets mekanismer. Vyn över kajen med Brokiga Boden mellan Morescobron och Davidshallsbron väcker starka känslor, inte bara av längtan efter ett alldeles säkert nergånget men harmoniskt Malmö.
Det finns anledning att känna indignation över att en unik del i staden raserades av politiker och stadsplanerare i en stormig period av förnyelse och sanering.
Här i kanalområdet, liksom i andra delar av staden, gjordes ingrepp som troligen inte skulle rymmas i den nutida filosofin om staden som ett rum.

Bilderna lever
Men bilderna från svunna epoker lever kvar.
Arbetets mångårige medarbetare Hans Janstad följde de faser och fasor som drabbade stadsmiljön med början för cirka fyrtio år sedan.
Janstad utgav 1982 den värdefulla skriften ”På kryss i Malmö”, som innehåller en samling värdefulla reflektioner över hur en stad förändras till både det sämre och bättre.

Blåögda
Han förbannade dock sin och kollegornas blåögdhet inför de stora genombrotten som beslutades på 1960-talet; Södertull, Caroli City, Lugnet.
– Vi journalister redovisade pliktskyldigt byggherrarnas planer, men ingen var den minsta kritisk, berättade Hans Janstad i Arbetet i oktober 1982.
Försök att skapa opinion gjordes förvisso och skarpa protester hördes från SDS-skribenten Bertil Widerberg, som med sitt falköga vakade över makthavarnas visioner för innerstaden.
Men även konstnären Max Ohlsson gjorde en heroisk och lyckosam insats för att rädda Rönneholmsgården, som faktiskt var nära att försvinna. Hur skulle det ha sett ut i Rönneholmsparken i dag om rivningsplanen hade förverkligats?

Värnar miljön
Genom åren har också Malmö Fornminnesförening och Malmö Förskönings- och Planteringsförening reagerat kraftfullt mot projekt, som hotat kulturhistoriskt ovärderliga miljöer. I Limhamn gjorde Limhamns Miljöförening bedtydelsefulla insatser vilket bland annat räddade Tegnérskolan från rivning.
Den välkända korsvirkeslängan i hörnet av Torggatan och Södra Vallgatan med Brokiga Boden strök på foten sedan rivningslov i kvarteret Magnus Stenbock lämnades 1960. Även den gamla bebyggelsen på andra sidan Södra Tullgatan med Aggerborgs Konditori & Kafé på raderades bort.

Kraftiga protester
Protesterna i Malmö var kraftiga och försök gjordes för att rädda stallbyggnaden med anor från tidigt 1800-tal. Huset monterades ner för att återuppföras vid Malmö Museer. Men av detta projekt blev intet.
Brokiga Boden var en uppskattad presentshop med konsthantverk och hemslöjd. Företaget ägdes av fru Karin Zadig-Hoberg, som efter rivningen flyttade in i den nya byggnaden med Brokiga Boden i två våningar på samma hörna. Hyran blev med tiden alltför hög och Brokiga Boden upphörde i början av 1970-talet.
Karin Zadig-Hoberg avled så sent som 1997 och var då 87 år. Hon var född i Malmö och dotter till direktör Gustav Zadig. På 1930-talet studerade hon teckning i Paris och fortsatte sin utbildning på Konsthantverksskolan i Köpenhamn.
Sedan Brokiga Boden upphört drev Karin Zadig-Hoberg butiken Falsterboden, där hon sålde bland annat handmålade trätofflor.
Granne med Brokiga Boden var värdshuset Bägaren, efterföljaren till Bäckahästen, som sommartid hade en populär uteservering vid kanalkanten.
Nedanför bersån förlade Röda bolaget en andra tilläggsplats för runtursbåten Rundan.
1961 arbetade jag i företaget som sommarguide och i schemat ingick en hel dags tjänstgöring vid Davidshallsbron. Ärligt talat var denna kommendering inte särskilt populär. Det gavs nämligen inget större utrymme för raster mellan avgångarna en gång i timmen.
Köerna kunde vara långa till turerna. Särskilt solskensdagar var båtarna fullsatta och den ensamme skepparen och hans guide fick slita till passets slut, när båten återvände till den övriga flottan vid Norra Vallgatan.
Men det var en behaglig tid vid Brokiga Boden och Bägaren. Så framstår det nu i ett fyrtioårigt perspektiv.

Se även Då och nu...
Det finns också delförstoringar att njuta av...


Brokiga Boden låg i hörnet av Torggatan och Södra Vallgatan. Lägg märke till montrarna på väggen.
Foto: Åke Jörleby
   

© Materialet är skyddat av lagen om upphovsrätt.