Mitt i seklet


mittiseklet.com:
Rättigheter och utförande Bo Olsson



En serie om Malmö i mitten på 1900-talet av Bo Olsson och Stefan Ersgård.
Publicerad i Arbetet 1999-2000.


 Malmöbilder



  Caroli:

  Övrigt:
Engelbrektsboden i början på 1960-talet i korsningen Landbygatan-Engelbrektsgatan. Jättejeansen som hänger ut från taket ger en fingervisning om vad man satsade på. Hörnhuset till vänster är nuvarande Saluhallen.
Foto: Åke Jörleby

Här köade vi för att köpa jeans

Av Bo Olsson

20 mars 2000


I början på 1960-talet var det två plagg som lockade ungdomar i stora skaror till Engelbrektsboden i Malmö.
Det var gröna Koreadufflar och äkta amerikanska jeans som fällde. Inget av plaggen tilltalade föräldragenerationen och de blev symboler för tonårsfrigörelse.

Favoriterna på ryggen
Modsen gjorde Koreaduffeln till sitt plagg och snart användes ryggtavlan som ett klotterplank. Med tuschpennans hjälp kunde man visa vad eller vem man sympatiserade med. Men framför allt vilka popgrupper som var favoriter. Kinks, Hollies, Beatles, Dave Clark Five, Tages, Shanes och Rolling Stones för att nämna några.


Äkta Lee-jeans
Det var Einar Wésen som startade Engelbrektsboden. Han köpte huset på Engelbrektsgatan 4 och sålde främst arbetskläder. I slutet på 1950-talet började man importera Koreadufflar från Belgien och 1960 gjordes nästa lyckokast då man lyckades få den svenska agenturen för Lee-jeans. Det var ett enormt sug efter äkta amerikanska jeans och när försäljningen började bågnade affären av köpsugna ungdomar.
Själv minns jag mina första Lee-jeans som var vita, väldigt trånga och av tjockt tyg. Färgen visade sig snart vara väldigt opraktisk och jag kompletterade snabbt med ett par vanliga blåjeans.
Einar Wésens son Kjell tog över affären och efter succén med Koreadufflarna och jeansen blev det så trångt på de 114 kvadratmetrarna att man 1964 invigde ett eget nybyggt hus bakom hovrätten.
I sammanhanget kan nämnas att Kjells syster Marianne Wesén satsade på skådespelarbanan och hon var i många år anställd på Malmö Stadsteater.

Genomfartsled
Rivningsraseriet nådde i början på 1970-talet Gamla Väster och det planerades för en bred genomfartsled rakt genom stadsdelen.
Projektet döptes till Engelbrektsleden, men nu hade den tidigare slumrande opinionen vaknat och politikerna fick lägga planerna på hyllan. Några år senare gjordes ett nytt försök med i stort sett samma idéer men med ett nytt namn.

Bussgata
Engelbrektsleden kallades helt enkelt för en bussgata. I kvarteret Stjärnan där Engelbrektsboden låg skulle en bussterminal placeras.
Först revs Engelbrektsbodens hus i början på 1970-talet och några år senare rönte grannhuset samma öde.

Flera hus redan rivna
Protesterna fortsatte och till slut försvann Engelbrektsleden från dagordningen.
Men flera hus längs gatan var redan rivna och tomterna användes i många år till parkeringsplatser innan de bebyggdes igen.
I kvarteret Stjärnan dröjde det till början av 1989 innan det nya kontorshuset började byggas.



Engelbrektsgatan i riktning mot Gustav Adolfs torg. Från Larochegatan kommer en av Lockarps karakteristiska brödbilar svängande. Husen från 1700- och 1800-talen i kvarteret Stjärnan (närmast kameran till vänster) revs för att lämna plats åt en bussterminal.
Foto: Åke Jörleby
   
© Materialet är skyddat av lagen om upphovsrätt.