Henric Schartau (1757-1825) är väl inte särskilt känd hos Malmöborna. Han var präst och väckelsepredikant och hans predikningar gav upphov till en trosriktning som bär hans namn.
 |
Schartau målad som 40-åring. Målningen ingår i Lunds universitets konstsamling |
Letar man på Internet hittar man bland annat hans namn på en amerikansk webbplats där han står med i en lista över världens mest kända lutheraner.
Han föddes i Malmö i huset på hörnet av Engelbrektsgatan och Hyregatan som var hans föräldrars gård. Han studerade till präst vid Lunds universitet och blev så småningom förste komminister vid domkyrkan. Han är begravd på Norra kyrkogården i Lund.
I mitten på 1950-talet var det en allsidig blandning av hyresgäster i de två husen Engelbrektsgatan 1 och 2 i kvarteret Diana. Här fanns två snickeriverkstäder, möbelaffär, fruktaffär, Rakowskys klädesmagasin och så sex vanliga lägenhetsinnehavare.
Het strid
När Engelbrektsleden skulle dras genom Gamla Väster måste gatan breddas. Husen från 1600- och 1700-talen i kvarteret Diana stack ut i gaturummet och måste rivas. Nu vaknade opinionen och protestaktionerna började.
I några år stod striden het mellan Föreningen Gamla Väster och kommunalrådet Nils Yngvesson (s). Föreningen kämpade hårt och man upprättade med hjälp av en arkitektfirma ritningar och låneunderlag för Schartau-huset och de omkringliggande husen.
Men i dylika ärenden brukar Malmös styrande inte tveka och i april 1980 började rivningen. Huset där en av Malmös få internationellt kända personer fötts kördes till tippen.
Planerna på en genomfartsled hade dock skrinlagts vid det här laget så när husen väl var borta fick Malmö ytterligare en parkeringsplats. Efter några år bebyggdes tomten med bostadshus och man behöll den ursprungliga gatubredden.
Så här skriver Sven Rosborn i sin bok "En vandring i historien: De två kringbyggda gårdarna med sina hantverksmiljöer och utedass på gårdarna dokumenterades i både bild och text. Ägarna till gårdarna hade, hur otroligt det än låter, under några år medvetet sett till att de snabbt skulle förfall. Alla takfönster hade lämnats öppna eller också krossats så att snö och regn kunde förstöra innanmätet. Dörrarna lämnades alltid vidöppna så att gårdarna lätt kunde bli vandaliserade. På detta sätt fick man en mycket bra motivering till att riva "förfallet".
