Mitt i seklet


mittiseklet.com:
Rättigheter och utförande Bo Olsson



En serie om Malmö i mitten på 1900-talet av Bo Olsson och Stefan Ersgård.
Publicerad i Arbetet 1999-2000.


 Malmöbilder



  Caroli:

  Övrigt:

Människorna sätter prägel på en stads karaktär. Kända som okända. I dag presenterar Arbetet en grupp färgstarka profiler som väcker minnen från det nygamla Malmö för inte så länge sedan.

Den speciella inredningen och miljön i Residens älskades av gästerna.


Monsieur Marcel Laurent representerade kontinenten i Malmö.
Älskad konsul i cafémiljö

Monsieur Marcel Laurent ägde fashionabla och populära Schweizeri Residens vid Adelgatan.

Laurent kom till Malmö efter andra världskriget och drev ett kontinentalt café med restaurang i 33 år.
Han var schweizisk konsul och en profil i Malmö, inte minst för sin vänliga utstrålning. Givetvis spelade de utsökta bakverken en roll i sammanhanget.
Gästerna älskade wienerkrans med arrak och schweiziska croissanter. En kopp kaffe och en bakelse i Monsieur Laurents genuina cafémiljö är ett minne för livet.

Av Stefan Ersgård
1956 öppnade Residens en ny grill, lika elegant inredd som caféet.


Han lärde ut etikett i baren

Barmästare Sture Andersson på Savoy var en välkänd person långt utanför Malmös gränser. Här ses han i skänken strax före sin pensionering 1984.
Barmästare Sture Andersson i anrika Savoys grillskänk var en älskad och respekterad person bland många malmöbor.

Den gänglige mannen med den eleganta lilla mustaschen mötte alltid sina gäster med älskvärdhet.
Sture Andersson krävde emellertid styrsel och värdighet i det inte sällan så uppsluppna vimlet vid hans bardisk.
Han undervisade också med pondus många unga, debuterande kroggäster om etikett och grundreglerna för att få vistas i en klassisk krogmiljö.
I kretsen kring Sture Andersson ingick även medlemmarna i Sällskapet Ölhäfvarne, som för övrigt inleder sitt trettiofemte verksamhetsår vid årsskiftet. Sture, som han kallades av sina absoluta stamgäster som också var hans vänner, föddes 1919 på en bondgård i Killeberg. Efter många år i militär beredskap under andra världskriget fick han tjänst som betjänt hos fröken Eva Flensburg i Malmö. I denna funktion ansvarade han för husets skötsel, serverade vid middagarna samt körde fröken i hennes Ford Mercury på stadens gator. Sture Andersson kom småningom in i restaurangbranschen, först som ”Nisse” på hotell Kramer, där han mötte många av den tidens kändisar.
Favoritgästen var faktiskt den berömde operasångaren Beniamino Gigli. Men 1960 kallade direktör Lars Lendrop på Savoy. Sture Andersson fick tjänst som servitör och när grillen öppnades 1963 flyttade han bakom bardisken där han stannade fram till sin pensionering i maj 1984. Han avled några år efter sin pensionering.

Av Stefan Ersgård



Joje gav alltid kredit

Joje gladde många skolungdomar med sitt goda kaffe och sina hembakade frallor och kakor.
Joje, eller Georg Andersson som han egentligen hette, var en välkänd profil för generationer som tagit studenten på Latinskolan och Teknis (Pauliskolan).
Han hade arbetet 14 år som konditor på Strand i Stockholm innan han1955 kom till Malmö och tog över caféet på Löjtnantsgatan.

De fattiga studenterna använde mest lokalerna som rökrum och det hände att flera stycken delade på ett glas saft. Joje fick baka kakor och köra runt på sin moped och leverera till bland annat Kramer, Posten 1 och brandkåren. Studenternas ekonomi förbättrades och 1963 kunde Joje helt koncentrera sig på sitt café.
Teknisterna tog också hjälp av honom på sina otaliga fester och kårmöten. Aulan var alltid fullsatt på årsmötena och när Joje smög in med sina stora kartonger fyllda med fastlagsbullar steg stämningen märkbart.
Redan klockan fem på morgonen var Joje igång med dagens bak och ibland stängde han inte förrän tio på kvällen (de som gick på kvällskurser skulle ju också kunna njuta av en fika). När det var lugnt några timmar mitt på dagen lämnade han skötseln till sin medhjälpare och körde ut till sitt hus i Kabbarp för att rasta sin hund och ta en liten tupplur.
Det var inga problem för stamgästerna att få kredit; i en liten svart tummad bok satte Joje streck för varje kaffekopp, kaka eller ostmacka. När studiemedlet kom var det bara att räkna strecken och betala.
När det var lov på skolorna stängde Joje och fick lite välförtjänt vila. På sommarloven var det dock först storstädning och målning av väggar och tak som gällde.
Tre saker låg Joje särskilt varmt om hjärtat; gästernas trivsel, hunden Bonso och Porschen. 1983 överlämnade han caféet till sin medhjälpare och elva år senare avled han.

Av Bo Olsson


Joje utanför sitt café på Löjtnantsgatan. Alltid fyllt med fikasugna teknister, latinare och bladinare.Bladins hade sina skollokaler på våningen ovanför. När lokalen på hörnan mot Kungsgatan blev ledig passade Joje på att utvidga. Bilden är från juni 1983 och Joje ska snart stänga dörren till sitt café för sista gången.



Populär skådespelerska i Malmös vimmel

Skådespelerskan Jullan Kindahl ses här på piazzan framför Malmö Stadsteater tillsammans med sin chef Gösta Folke samt de betydligt yngre men redan då välkända kollegorna Mimmo Wåhlander och Marianne Wesén.
Skådespelerskan Jullan Kindahl sågs ofta i Malmös vimmel, även i vardagslivet på spårvagnen eller i butiken stötte man på denna vänliga dam.

Hon föddes 1885 och debuterade 1906 som Bronislawa i Tiggarstudenten.
Fru Kindahl gjorde många roller på gamla Hipp, där hon anställdes i mitten 1920-talet.
Från 1944 tillhörde Jullan Kindahl Malmö Stadsteaters första ensemble.
I juli 1963 samlade dåvarande teaterchefen Gösta Folke sin personal inför det tjugonde spelåret.
Jullan Kindahl, då 78 år, var fortfarande aktiv och ingick i ensemblen.

Av Stefan Ersgård

   

© Materialet är skyddat av lagen om upphovsrätt.