 |
|
Gården på Tallgatan i hörnan med Södra Förstadsgatan omkring 1910. På kuskbocken sitter Fritz och Hans J Elmquist. |
|
 |
|
Hans J Elmquist på kuskbocken med tre springpojkar på leveransrunda. Till vänster syns Johanneskyrkan under byggnad. |
|
 |
|
Den andra lastbilen som firman inköpte i början av 1930-talet var en gul Chevrolet. Här med bilens besättning. De två springpojkarna satt under färden på två sitsar som fälldes ut från bilens bakdörrar. |
|
 |
|
1938 inköptes en Ford V8 vilket blev firmans sista inköp. Här framför huset på Fricksgatan. |
|
Min mormors moster var gift med Fotogenhandlaren Hans J Elmquist. Min mormors syster omtalade honom alltid som fårtåsjenhandlaren.
I slutet av 1800-talet användes fotogen i alla hem för uppvärmning, belysning och matlagning.
Hans hade varit i Amerika och arbetat några år men när han blev lurad på hela sitt sparkapital återvände han till Malmö. Han arbetade några år som bagare innan han startade sin firma.
Firman kör igång
I Amerika hade Hans sett hur man distribuerade fotogen till hushållen direkt från lager på hästdragna kärror. Hans köpte för sparade pengar en begagnad dragkärra samt 3 och 5-liters plåtkannor. Han hade också kontaktat Pratts oljebolag och blivit deras självägande återförsäljare.
På gården till Tallgatan (nuvarande Möllevångsgatan 27) hyrde Hans en länga med lagerlokal och stall. Själv bodde han med hustrun Anna och sonen Fritz (dottern Ellen var ännu inte född) alldeles i närheten i det så kallade "Hundrahuset" (Södra Förstadsgatan 100, nuvarande 80).
Den 7 juli 1887 drog han iväg med sin kärra på sin första försäljningsrunda. Första dagens försäljning löpte på sju kannor.
Hushållen köpte sin fotogen i livsmedelsaffärer eller lampaffärer. Detta var en ganska besvärlig hantering, dels luktade fotogenen illa och dels var den tung att bära hem.
Firman växer
Hans J Elmquists utkörning blev uppskattad och efter ett år kunde Hans köpa två draghästar och en flakvagn. Rörelsen växte, skåpvagnar inköptes och Hans kunde anställa några springpojkar som hjälpte till.
När sonen Fritz slutat skolan började han arbeta i firman och han berättade på äldre dar hur det var att arbeta på Tallgatan: Dagen startade tidigt med hästskötsel och fortsatte sedan med påfyllning av fotogen i kannorna från stora kar. Man var tvungen att doppa händerna i fotogenen när de tunga 3 och 5-litersmåtten skulle fyllas. När man sedan vid lastningen av vagnen bar fotogenkannorna, många i varje hand, skar de tunna handtagen in i fingrarna. Handskar gick ej att använda för läder tål inte fotogen. Särskilt på vintern var händerna fyllda av köldsprickor.
Efter upptappningen var det dags att ge sig ut på leveransturen i ur och skur.
Sonen Fritz Elmquist övertar firman
| |
 |
| |
Fotogenkanna från Elmquists Fotogenfirma med firmaemblemet, ett stiliserat E krönt av en eldslåga som omfattar grundarens initialer HJ. Alltså Hans J Elmquist. |
På grund av sjukdom fick Hans sluta arbeta och överlämnade 1921 firman till sonen Fritz. Hans
avled 1926. 1921 köpte Fritz och hans fru Helga Elmquist ett parhus vid Fricksgatan 8 och flyttade verksamheten dit. Bakom huset fanns en stor trädgård och hälften av denna togs i anspråk för fotogenfirman. Man uppförde en större byggnad för upptappning av fotogenen, förvaring av vagnarna och stall. Man byggede också ett vagnslider och en mindre byggnad för sköljrum och verkstad.
1928 började man successivt byta ut de hästdragna vagnarna mot lastbilar. Första inköpet var en Ford T som efterhand utökades med ytterligare tre lastbilar.
Kriget bryter ut och katastrofen drabbar fotogenfirman
Den 1 september 1939 anföll Tyskland Polen och Andra värlskriget hade börjat. Den 3 september utfärdades förstärkt försvarsberedskap och det blev förbjudet att sälja bensin och oljor. Detta var total katastrof för fotogenfirman. Efter 52 år var det slut.
Fritz och Helga startade nu tillverkning av polerskivor för industrin och efter en trög start fick man igång en viss försäljning. Skivorna gjordes av grövre tyg som syddes och limmades ihop. Detta sköttes oftast av Helga Elmquist men ibland lämnade man ut detta arbete till andra. Min mor har berättat för mig att hon minns när hennes mor satt vid bordet i vardagsrummet och klippte till tygbitar som sedan slutbehandlades på Fricksgatan.
Fritz Elmquist avled 1950 och Helga Emlquist 1980.
 |
|
Hans-Eric berättar
Fritz son Hans-Eric berättar om mornarna på Fricksgatan: "Där var strax före klockan sju från en diger nyckelknippa ett klirrande, som upprepades allteftersom ägaren gick från dörr till dörr för att låsa upp till de olika garagen, oljehallen, sköljboden, verkstaden och personalrummet.
Samtidigt hörde jag springpojkarnas hälsningsord då de infann sig. Därefter hördes de omisskännliga ljuden av rasslande grimkedjor och skrapande grepar, när nattens gödsel drogs ihop på cementgolvet och bars ut i gödsellådan på gården och nytt färskt hö drogs ner från loftet och spreds i spiltorna. Strax upphörde stampet av hovar, och jag förstod att Orup och Felix fått sitt morgonfoder.
Hästvagnar baxades under rop från de agerande på plats på gården eller så kördes bilarna ut ur garagen." |
Hans J Elmquist med hustru Anna och barnen Fritz och Ellen. Bilden är tagen 1901. |
|
Om någon undrar vad J:et i Hans namn står för så är det Jönsson. När Hans blev anställd i Amerika fick han enligt dåtida sed överta sin företrädares namn som alltså var Elmquist. Detta följde sedan med under hela Amerika-vistelsen.
Väl hemma i Malmö återtog Hans sitt gamla efternamn men efter en tid anlände ett brev från mantalsskrivningsmyndigheten i Malmö vari det påpekades att hans efternamn nu var Elmquist. Hans ville inte helt släppa sitt ärvda namn så därför behöll han J:et. |
|
