Per och Augusta hade sju barn, och bodde i en lägenhet med två rum och kök på Möllevången. De hade invandrat från landet och längtade tillbaka till mer natur. 1927 skedde stora förändringar för familjen, av Otto Jönsson köpte man ett hus i Hindby. Barnen var så stora nu, att dom deltog i familjens försörjning. I oktober lastades hela bohaget på en hästakärra, och så bar det av i sakta mak ut ur stan.
Malmö slutade vid Sofielund och sedan tog åkrar och ängar vid. Flyttlasset tog sig fram längs Lantmannagatan och Ystadvägen, som vid den här tiden var smala, och vid regn leriga, grusvägar. Ystadvägen slingrade sig genom Hindby och vidare söderut (idag är sträckningen annorlunda). Byn tillhörde Fosie och det dröjde tills 1931 innan man inkorporerades med Malmö.
 |
|
Per i finaste utstyrsel. I bakgrunden syns trappan upp till hallen.
|
|
Från kullerstensgård till blommande äppleträd
Att komma ut till luft och ljus från en grå kullerstensgård var som att komma till en annan värld.
Området hette Lyckesholm efter bondgården som tomterna var avstyckade från. Lyckesholm ägdes av en liten rund man som gick under namnet patron Oscar Larsson.
Husets bottenvåning bestod av två rum, ett kök och en hall med trappor upp till andra våningen. Källarvåningen låg nästan i marknivå och hade högt till tak. Detta gjorde att huset såg ovanligt högt ut. Två höga trappor ledde upp till hallen och köket.
Vid flytten ut till Hindby hade två av barnen flyttat och kvar i familjen var, förutom Per och Augusta, fem vuxna barn och ett barnbarn. En av sönerna var bara sporadiskt hemma eftersom han var på sjön. Det var dåliga tider i slutet av 1920-talet och början av 30-talet och både Per och barnen skiftade mellan arbete, arbetslöshet och nödhjälpsarbeten.
Dåliga tider krävde att alla utrymmen utnyttjades
För att kunna betala räntor och avbetalningar till Jönsson, hyrdes andra våningens ett rum och kök ut till familjen Andersson, som bestod av två vuxna och ett litet barn. Mannen var dragspelare medan frun arbetade hemma med att putsa silver.
| |
 |
| |
Huset som Mårtenssons hyrde |
En ytterligare inkomst fick man av att hyra ut ett litet trähus som låg längst bak i trädgården. Här bodde familjen Mårtensson med två halvvuxna döttrar. Carl Mårtensson arbetade tvärs över vägen hos Georg Killick. George Killick var engelsman och en av landets bästa tränare och ryttare och i hans stall med galopphästar var Mårtensson anställd som fodermarsk.
Hönor och kaniner
Huset låg i en stor trädgård som var full med äppleträd och hyllebuskar, och givetvis fanns en berså för kafferep.
Längst bak till höger i trädgården fanns ytterligare en träbyggnad innehållande en hönsgård med ett tiotal höns, en tupp och några kaniner. I samma skjul fanns också en tvättstuga och två utedass.
Hönsen bidrog med ägg till hushållet och då och då till en söndagsmiddag. Det var Per som fick nacka hönorna, men när någon av kaninerna skulle bli middagsmat kunde han inte förmå sig att avliva den. Någon utomstående fick anlitas.
Grannhuset beboddes av en murare Pettersson med fru och tre barn. Huset var så litet (ett rum och kök) så mannen fick inte plats att sova hos familjen. Han hade sin sovplats på vinden. Det fanns inte någon trappa inne i huset, så varje kväll klättrade murare Pettersson uppför en mot vindsfönstret rest stege. "Nu flög Pettersson upp på gällen", sade Augusta när hon såg muraren på väg upp till sitt sovrum.
Fru Pettersson var ofta på Jägersro på söndagarna, liksom många andra som bodde i Hindby. Kanske inspirerades man av att Killick hade sitt stall i byn, och så var det inte så långt mellan Hindby och Jägersro.
Mjölkaffär i källaren
För att dryga ut inkomsterna startades en mjölkaffär i en del av källarvåningen. Det var Augusta som stod för ruljangsen, men det var inte så lätt att på gamla dar börja sköta en affär. Ett av barnen, Cecilia, arbetade i Malmöortens mjölkaffär på Södra Förstadsgatan, men beslöt sig för att sluta och överta driften i Hindby. Tyvärr gick det inte särskilt bra för affären, men 1929 tog Solidar över och då fick Cecilia en fast lön. Försäljningen gick också bättre och bättre och man hade kunder från Hindby, Gullvik, Maryhill och Fosieby och till och med från Oxie.
 |
|
Solidar har tagit över driften av mjölkaffären och satt upp en ny disk och kakel på väggarna. Cecilia har fått fast lön.
|
|
Cecilia fick naturligtvis också hjälpa till med hushållsarbetet. I rummet som låg precis över affären fanns en ringklocka som klämtade till när en kund slank in genom dörren. Tofflorna på och sedan ner genom den långa trappan. Var det en språngmarsch för bara ett litet mått grädde så var det mycket energi för liten valuta. Tillbaka uppe kunde det återigen klämta i klockan, och ljudet av trätofflorna ekade igen i trappan.
Familjen byggde också en liten kiosk utåt vägen, där man sålde bland annat tobak och choklad. Stöldbegärliga varor och en lättforcerad trädörr ledde till upprepade inbrott och man fick ganska snabbt ge upp och stänga. Trots uthyrningar och andra ansträngningar var det vissa månader svårt att få ihop pengar till Jönsson. Augusta fick då bege sig iväg till bekanta och släktingar för att försöka låna ihop pengar.
Nils Pitter räddar familjen från vräkning
I mars 1930 var det riktigt illa och Jönsson hotade med att återta huset. Men en räddande ängel trädde in och räddade situtionen. Erik, en av Per och Augustas söner, hade fått arbete som chaufför hos Nils Pitter (byggmästare Nils P Lundh). Han körde runt hela landet med Nils P till olika vägarbeten som han var inblandad i. Nils P uppskattade mycket sin unge chaufför och när han fick höra om familjens prekära situation sa han: "Det ska vi ordna". Han köpte huset av Otto Jönsson och sedan fick Per och Augusta hyra det för 40 kronor i månaden. Solidar blev då också hyresgäster till Nils P.
Huset säljs och familjen flyttar
1938 byggde Solidar ny affär i Gullvik och lade därför ner affären i Hindby. Nils P Lundh blev då av med Solidar som hyresgäst och ville inte ha kvar huset. Förutom Per och Augusta bodde sonen Erik, som bildat familj och nu inrättat sig på andra våningen med fru och barn, kvar i huset. Cecilia bodde också kvar med sin son Arne. Alla tvingades flytta och Cecilia flyttade in i en nybyggd tvårumslägenhet på Lantmannagatan tillsammans med sonen och föräldrarna.
Augusta dog 1947 och Per 1952.
Berättelsen bygger på minnesanteckningar av Cecilias son Arne.
|
