Mitt i seklet

En som njöt av näktergalens sång var Hjalmar Gullberg och i hans dikt "Till en näktergal i Malmö" lyder en strof: En majnatts melodi har sprängt mitt bröst! Tydligare kan det knappast sägas. Mötet med näktergalen skedde på Malmö Allmänna sjukhus 1942 men det var inte det enda mötet med den skönsjungande fågeln. I ett förord till en Malmöbok berättar Gullberg om näktergalarna i Slottsparken. "Det var i radions tidigaste barndom, en junikväll 1926, som riksprogrammet annonserade näktergalssång från Malmö. Man hade ingalunda för avsikt att spela upp en fågelskiva på grammofon. Förfaringssättet var långt mera direkt och primitivt, vittnande om arrangörernas lika stora förtröstan till naturen som till tekniken. Doktor Anderberg hade helt enkelt satt upp några mikrofoner i Slottsparkens träd, säker på att den skygga fågeln efter mörkrets inbrott skulle uppsöka sin dolda studio. Det gjorde han också, efter någon tvekan, men på den tiden var man inte så noga med utsatt klockslag som nu. Och ända upp i norrländska obygder kunde svenska folket lyssna till den främste av alla bevingade sångare, näst änglarna förstås."

Folkvandring i försommarnattens skymning
Min mor har berättat för mig att hon i sin ungdom tillsammans med kamrater ofta gick en tur runt lilla dammen i Slottsparken för att höra på näktergalen. Vackra ljumma försommarkvällar var det fullt med folk ute och promenerade i sina finkläder och njöt av fågelsången. Det fanns mer än en sångare i parken men den som höll till i det stora buskaget vid lilla dammen var särskilt populär. Inte för att den sjöng bättre än de andra men det var trevligt att promenera runt dammen med alla andra. Detta var i slutet av 1930-talet och början av 1940-talet.
Men jag har också hört en äldre släkting berätta en liknade historia. Tiden var strax efter sekelskiftet och platsen var Mellersta kyrkogården. Samma sak utspelade sig där som i Slottsparken 30 år senare; folk promenerade runt i sina finkläder och njöt av dofterna och tystnaden, endast avbruten av näktergalarnas sång.
Själv har jag aldrig hört näktergalen i Malmö. Men vem bryr sig?

Det hade gått ca 16 år innan vi, Carin och Percy, möttes på nytt omkring 1947.
Carin bodde i stan, nära Nobeltorget och Percy på Kulladal. Det var många aftnar Percy gick hem längs Nobelvägen till Dalaplan och sedan fortsatte Trelleborgsvägen fram. Där Manufakturan (MAB) precis passerades (nuvarande Mobilia) tog den lilla parken vid Blekingborgsgården vid.
Här fick han uppleva skönsången av Malmös näktergalar som gol som galningar. De sjöng för honom likaväl som för paren som funnit varandra på Änkornas Paradis (Valencia dansbana) och var på väg mot stan.
Vänliga hälsningar
Percy