En annons i tidningen på söndagen; några dagar senare träff med förmedlaren och 500 kronor under bordet, så var saken klar. Så gick det till när min flickvän fick den fina ljusa lägenheten med adressen Smedjegatan 6 A.
En kort beskrivning av lägenheten:
Halvmodern trerumslägenhet 75 kvm; litet kök med gasspis och köksingång; liten toalett med vask; endast kallt vatten; bad i källaren; centralvärme; köket och ett stort rum in mot bakgården; två rum i fil längs Smedjegatan; på hörnan till Södra Förstadsgatan fransk balkong; tredje våningen. Hyra sommarhalvåret: 226 kronor; hyra vinterhalvåret: 426 kronor.
Våra sammanlagda löner 1974: ungefär 6 000 kr/mån efter skatt.
När vi flyttade in i mars 1974 var halva kvarteret rivet, men längs S. Förstadsgatan var allting oförändrat. Huset vi flyttade in i ägdes av en privat hyresvärd, men vi hade fått veta att Sulcus (Skanskas fastighetsbolag) ägde den avrivna delen av kvarteret. Vi bodde i huset i drygt två år och under tiden hade den avrivna delen av kvarteret bebyggts.
Sulcus/Skanska var inte precis kända för att vårda äldre hus, så när vi fick besked på att de köpt vårt, tog vi kontakt med Fastighetskontoret för att höra om det fanns några planer för huset. Beskedet vi fick var att det absolut inte fick rivas; miljön längs S Förstadsgatan skulle bevaras. Tre månader senare fick vi ett brev från Sulcus med besked om att huset skulle rivas och att vårt hyreskontrakt var uppsagt.
Vår granne på svalen var 94-årige Axel. Det var en mager, nästan dubbelvikt man med krumma ben; han hade varit skräddare i hela sitt liv. Sin klädsel var han alltid noga med; mörka byxor med hängslen, vit skjorta och väst. Det mesta hade han sytt själv. Hans lägenhet var alltid välstädad och var fint möblerad med gamla möbler och ting.
Axel hade haft sitt skrädderi i huset och hade också bott där i många år. Axel avled precis innan huset såldes, så han slapp att bli utkastad från sin fina bostad.
Se även Då och nu
