I Malmö har det funnits en mängd större och mindre tobaksfabriker. I 1902 års adresskalender finns det under rubriken Cigarr- och tobaksfabriker elva namn. De flesta var mindre familjeföretag. Två av dem bär namnet Kockum, C.G. Kockum & Co och F.H. Kockums Tobaksfabriks Aktiebolag.
Carl Georg Kockum föddes 1868 och dog 1902. Han var sonson till tobaksfabrikören Frans Henrik Kockum. C.G. Kockum startade sin tobaksfabrik 1889 och fabriken låg på Kalendegatan 14. När C.G. avled 1902 tog hans fru Sigrun över verksamheten och 1906 flyttade tillverkningen till Ystad.
Den absolut största tillverkaren i Malmö var F.H. Kockums. Det var dessutom stadens första tobaksfabrik och den startades 1726 av Frans Suell. Tobakstillverkningen bedrevs inne på gården till Jörgen Kocks hus, men utökades efterhand längs Västergatan och ner i Mäster Johansgatan. Efter Frans Suell tog svärsonen Lorens Kockum över och drev verksamheten vidare intill sin död 1825.
| |
 |
| |
Annons 1890.
|
F. H. Kockum räddar fabriken
Tobaksfabriken gick i konkurs ett år efter Lorens Kockums död, och då han inte lämnade några medel efter sig fick sonen Frans Henrik, med hjälp av släkt och vänner, ropa in fabriken på konkursauktion. Han var då 23 år gammal. Vid den här tiden fanns det tre tobaksfabriker i Malmö men Suells/Kockums var störst.
Frans Henrik bodde i Jörgen Kocks hus, granne med sin tobaksfabrik. 1838 köpte han Holmen, ett stort område vid nuvarande Davidshall. Här byggde han sitt sommarresidens med en stor park och här anlade han också några år senare ett gjuteri och en mekanisk verkstad. Något som senare utvecklades till Kockums varv. När han dog 1875 tog sönerna Frans Henrik j:r och Gottfried över. Det var Frans Henrik j:r som 1874 byggde en ny tobaksfabrik vid Västergatan.
Hela branchen försvann i ett slag när riksdagen beslöt om att införa tobaksmonopol 1915, man behövde bland annat pengar till utbyggnad av försvaret under första världskriget och för att bygga upp en pensionskassa.
Alla tillverkare inlöstes och efter nedläggningar och rationaliseringar fanns två fabriker kvar i Malmö, den på Västergatan och i nybyggda lokaler på
Rolfsgatan i Sofielund. På Västergatan specialiserade man sig på tillverkning av cigarrer och cigariller. Efter andra världskriget flyttades all tillverkning ut i hamnen.
Huset på Västergatan-Mäster Johansgatan brann ner 1972. Huset på Rolfsgatan finns kvar.
En firma som hade verklig otur med sin etablering i Malmö var E. Nobels Tobaksfabrik. Emilius Nobel startade sin firma i Nykøbing Falster 1835 och det blev en av Danmarks största tobaksfabriker. 1899 hade sönsönerna övertagit firman och 1913 beslöt man att starta en filial på Norregatan i Malmö. Många av de som arbetade här skiftade mellan arbete på E. Nobels fabriker i Köpenhamn och Malmö. Det blev dock en kort verksamhetstid, 1915 blev man inlösta av staten.
Att vara cigarrmakerska var något man var stolt över. Det var ett yrke som krävde fingerfärdighet och känsla. Det fanns många unga kvinnor i facket och det gav möjlighet till en bra inkomst. I början på 1920-talet var lönen 45 kronor i veckan. När man gifte sig slutade man oftast arbeta. Det var inte ovanligt att flickorna skiftade mellan arbete i Malmö och Köpenhamn.
Cigarr och cigarilltillverkningen var rent hantverksmässig, men när Tobaksmonopolet tog över började rationaliseringarna. Småfabriker lades ner och tillverkningen specialiserades. I Malmö blev det cigarr och cigarilltillverkningen som fick stanna i fabriken på Västergatan.
Nästa steg blev mekanisering av tillverkningen och under 1920-talet försvann hantverket för att bli alltmer maskinellt.
På E. Nobels Tobaksfabrik i Köpenhamn hade man fram till 1970 kvar en liten exclusiv avdelning där man handrullade cigarrer.
