I slutet av 1920-talet drabbades Malmö av en riktig vargavinter. Alla berördes på olika sätt; en sjuåring som precis hade börjat skolan fick andra problem än den som var familjeförsörjare med två barn.
Arne bodde i Hindby och hade en kilometer till Fosie Östra skola. Största delen av året var det en rolig och spännande promenad längs åkerkanter, stigar och smala grusvägar. Men när temperaturen kröp ner långt under noll, blåsten var hård och snön yrde, tyckte mor att det var säkrast att följa med till skolan så att den lille klene pågen inte blåste bort. Snövallarna var så höga så det gick att gå över staketet in till grannarna.
Några dagar spände en av bönderna släden för hästen och samlade upp barnen som bodde runtomkring. Rakt över fälten gick färden med släden full av barn. Då blev vintern helt plötsligt ett äventyr.
Mer om huset i Hindby.
Bernhard, som bodde på Möllevången, var målare. Under kalla vintrar innebar det arbetslöshet, då de flesta byggarbetsplatser stängde. Eftersom ingen lön betaldes ut blev det snabbt ont om pengar. Regina, som annars gick hemma med barnen, skurade trappor och tvättade till folk och Bernhard försökte hitta tillfälliga arbeten.
| |
 |
| |
Var man inskriven hos Malmö arbetsförmedling fick man ett kort som gav förtur i snösvängen. |
| |
|
Då det snöade var sandning och snöröjning något som kunde ge en liten inkomst. När trottoarer och gator sandades stod två man bak på ett lastbilsflak med varsin spade och kastade ut grus. Inga särskilda kläder stod till förfogande, och att köpa något eget som var lämpat var inte att tänka på.
Tidigt på morgonen steg Regina och Bernhard upp och klädde in Bernhard i tidningar. Lager på lager virades runt benen, kroppen och armarna. Sist skulle kläderna varsamt träs på och förhoppningsvis hålla tidningarna på plats.
Säkert hjälpte det att hålla den värsta kylan ute, men vad hände med tidningarna efter några timmars hårt slit bakpå flaket?
