Wessel och Vett var ägare av Magasin du Nord i Köpenhamn. Redan innan 1900 hade man öppnat en filial i Malmö på Adelgatan 44 som innehades av en handlande Edv. Möller. I telefonkatalogen 1902 står det: "Magasin du Nords, Köpenhamn, enda direkta förbindelse i Sverige och Norge". Så här beskrev man sortimentet: "bosättningsaffär, hvita varor, möbel- och gardintyger, mattor m.m.".
1908 var Wessel och Vett fortfarande belägna på Adelgatan och hade tre olika lokaler; två var belägna på var sin sida av porten i dåvarande Malmö Sparbanks fastighet och den tredje i nuvarande Restaurang Sturehofs lokaler.
Nya och större lokaler i det nya huset vid Gustav Adolfs torg
1911 flyttade man in i de två nedersta våningarna i det nyuppförda huset vid Gustav Adolfs torg. I efterdyningarna av första världskriget gick det raskt utför för Wessel och Vett i Malmö och den 4 juli 1924 fick personalen varsel om uppsägning. Men räddningen kom i form av direktör Victor Hjort som 1925 köpte firman och man kunde fortsätta verksamheten under namnet AB Wessels.
1963 lämnade Wessels huset vid Gustav Adolfs torg och öppnade Malmös och Skandinaviens första stormarknad (och Europas andra) ute vid Jägersro.
Ännu en filial öppnas vid Köpenhamnsvägen
I en Wessla 1952 skriver man om den nya filialen på Mellanheden i korsningen Köpenhamnsvägen-Erikslustvägen: "Lokalen blir i två våningar, källare och bottenvåning, och betydligt större än flialen på Augustenborg. Inredningen blir i ljus mahogny. Sortimentet består av sybehör, damtrikå, korsetter, strumpor, scarves, blusar, jumpers, tyger och barnartiklar."
 |
Wessels i sina glansdagar runt 1950. |
|
Tio timmars arbetstid - plus obetald övertid
I personaltidningen Wesslan började man 1951 en serie där medarbetare som varit anställda i många år fick berätta om gamla tider.
Disponent Burén börjar 16 år gammal som elev i firman 1908 och berättar att arbetsdagen varade 8-19 med två halvtimmes pauser. Sen blev det alltid övertidsarbete, utan kompensation, med sopning av lokalerna och uppackning av nya varor - detta fick inte göras under öppettiderna. Om kunden inte själv kunde ta med sig de inköpta varorna fick försäljaren ombesörja hemtransporten som ofta skedde på hemvägen efter arbetet.
Firmans enda transportmedel var en dragkärra och ofta behövde lagerkarlen hjälp av någon som föste på det tunga ekipaget. Ibland var det 175 kg tunga linoleumrullar som skulle baxas uppför trånga trappor - fanns det hiss i huset fick denna absolut inte brukas. När rullarna vägde 325 kilo fick man anlita två stadsbud till hjälp.
1920 hade Burén, på egen bekostnad, utbildat sig till dekoratör. Arbetsuppgifterna kom att bestå av försäljning, plakatmåleri och dekorationer. Skyltningen fick utföras efter arbetstidens slut. När det var julskyltning och reor var det hektiska tider och de flesta förberedelser fick göras hemma på kvällar, nätter och söndagar. Skyltningen i varuhuset gjordes på nätterna. Prislapparna till reorna gjordes hemma på ledig tid.
Ovisshet och administration föder oro
1951 skriver disponent Burén: "Jag har en känsla av att oron bland personalen är betydligt mer kännbar och större nu än förr. Det är kanske tidens oro och ovisshet inför framtiden, som är största bidragande orsak härtill, möjligtvis också det extra arbete i form av statistik och skriverier i hithörande ärenden".
Löneförhandlingarna runt 1950 är enkla: "Löneökningar förekomma två gånger årligen - utan någon som helst påverkan från personalens sida - och tilldelas den personal, som därav gjort sig förtjänt".
|
