Vardagsrummet i en omodern enrummare i östra Malmö. Väggen är klädd med stora korkplattor som piffas upp med en äkta affisch. Soffan heter Laban och är inköpt på Domus Interiör och den orange filten är från EPA. Bordet är hemmagjort av spånplattor och duken är från Tempo. Det vackra stillebenet på bordet består av hemstöpta ljus som står på ett ärvt plättjärn. I taket skymtar en rislampa. Den piggt gröna fåtöljen är inköpt i möbelaffären på Mobilia.
Precis utanför bilden till vänster finns lägenhetens enda värmekälla; en fotogenkamin som alltid stängdes av på natten, för säkerhets skull, eftersom den vid några tillfällen slocknat av sig själv med en smäll och då utvecklat ordentligt med illaluktande rök.
Trendspaning anno 1970
Färgglatt, personligt och lekfullt
Av Bo Olsson
5 mars 2013
Vitt, vitt, vitt, totalt kalt - nästan sterilt - och så några lämpligt utplacerade föremål av kända formgivare verkar vara trenden i början av 2000-talet. Åtminstone om man ska tro inredningstidningarna. Så har det inte alltid varit.
Låt oss gå tillbaka till runt 1970 och jämföra. Vitt var det åtminstone inte. Vi som flyttade hemifrån var runt 20 år och var den första generationen som hade möjlighet att skaffa oss en egen lägenhet utan att vara gifta och ha barn. Miljonprogrammet hade fyllt åkrarna (och tyvärr också en del av innerstan) med nya bostadslådor.
Det fanns gott om lägenheter i Malmö och det var billigt. Det fanns tre varianter att välja mellan; omodernt, halvmodernt och modernt. Omodernt innebar endast kallt vatten, ingen centralvärme och ibland toalett i trappan eller på gården och givetvis ingen dusch. Halvmodernt innebar kallt vatten, ingen dusch men toalett och värme. Givetvis var det skillnad på hyran mellan de olika lägenhetstyperna men när man var 18-20 år var det viktigaste att kunna flytta till en egen lägenhet så många flyttade till billigast möjliga.
Min första lägenhet var halvmodern och låg i något som numera kallas Kulturhusen. Jag köpte den för 3 000 kronor vilket motsvarade ungefär 2-3 månaders lön. Två år senare när jag skulle sälja den fick jag gå ner i pris till 1 500 kronor för att bli av med den. Hyran var strax under 100 kronor på sommaren och strax över 100 kronor på vintern. Det var ungefär 8 % av min nybörjarlön. På knappt ett halvt år hade jag återbetalt de 3 000 kronorna till mina föräldrar, varit på Ta i Trä bakom Södervärn och köpt en hög med spånplattor för att bygga bord, säng och bokhylla. Spånplatte-chic om man ska använda dagens vokabulär. Soffa och lite andra saker hade inköpts i en loppisaffär så nu var lägenheten betald och inredd.
Nu var det bara att besöka färgaffären och sätta färg på tillvaron i kontrast mot föräldrarnas ofta neutralt gråaktiga färgskala. Många av de gamla husen hade spegeldörrar och vad var fräckare än att måla de olika fälten i olika färger t ex gult och brunt eller rött och orange. Taket kunde bli snyggt i himmelsblått och till detta röda eller gröna väggar och så vidare. Det var bara fantasin som satte gränser och sobert och designat fanns inte på kartan. Färgglatt och kul skulle det vara!
Bilderna är från en omodern enrumslägenhet på Almedalsgatan 1972. Ett rum, stort kök, stor hall, egen toalett på "svalen" (med lindblomsgröna väggar). Yta 45 kvm, hyra 78 kr/mån.
Huset revs i mitten av 1970-talet.
Köket är en dröm i vinrött och orange. Kranen med endast kallt vatten är fast placerad utan möjlighet att vridas åt något håll. Praktiskt dock med röret där man kan hänga Wettex-duken på tork. Den orange plastbaljan är inköpt på Domus köksavdelning liksom det vita diskstället och den bruna köksrullehållaren. Den vita brödlådan till vänster är ett loppisfynd.
Kökets cooking area. Längst nere till höger skymtar vi ena hörnet av den gamla vedspisen som är kompletterad med en modern tvålågig vit gasspis. Denna är placerad på något som närmast kan liknas vid en köksö. Här kan man laga gourmetmiddagar tillsammans med vännerna.
Dörren längst bort leder till ett walk-in-skafferi och den närmre till ett walk-in-köksskåp med praktiska hyllor.
Handduken i bomull är en kakbonus. Om man köpte 7 olika sorters småkakor från Påhlssons (senare Pågens) och sparade flikar från kartongerna kunde man skicka in dessa och få tre handdukar. Mycket populärt.
Vardagsrummet med grönmålade väggar och korkplattor (se bilden ovan). Fönsterna är brunmålade. Till höger en praktisk skänk av omålad spånplatta från Ta i Trä. Ovanpå är en vacker drickaback målad i gult placerad. I denna förvaras LP-samlingen. Skåpet och fåtöljen är ärvda och blir fina accenter i den härliga personliga mixen.
En tur över Sundet
Bilderna ovan och nedan är också tagna 1972. Vi är i centrala Köpenhamn i en omodern hyreslägenhet. Huset är från 1860-talet och tänkt att rivas men planerna ändrades senare och man renoverade istället. Lägenheten var på 3 rum, 83 kvm, med WC i trappan och kallt rinnande vatten. Det fanns badrum med badkar där varmvattnet kom från en elektrisk varmvattenberedare. Tyvärr var beredaren ofta trasig så för att få varmvatten fick spisen i köket nyttjas.
Uppvärmningen skedde med en modern gaskamin som fungerade för det mesta. Det var över 3.30 meter till taket så det blev aldrig ordentligt varmt i rummen. För att hyra ut lägenheten krävde hyresvärden ett gift par som skulle vara vicevärdar. I jobbet ingick trappstädning, sopning av gården och snöskottning. Hyran var p g a av detta reducerad till 300 danska kronor (ung 250 SEK). Uppvärmningskostnaderna ingick inte i hyran. Fem år senare hade hyran stigit till 600 DKK. I motsats till Malmö var det väldigt svårt att få tag på en lägenhet i Köpenhamn.
